Länge sen.

Nu var det ett tag sen jag skrev. Det har väl inte hänt så jättemycket av vikt direkt. Har varit sjuk och snörvlig och börjat jobba igen lite smått efter semestern. Är väl inte direkt jättemotiverad på jobbet för tillfället, får väl ta tag i den saken nån dag.

Jag har nu äntligen varit på möte med kirurgen på sahlgrenska. Det slutade bra men höll på att få en riktigt dålig start. Jag blev visad in på ett rum och sen stod läkaren och sköterskan och diskuterade mig utanför rummet ett tag innan de kom in. Grejen var att de stod max 2 meter ifrån mig och eftersom dörren var öppen kunde jag ju höra allt de sa. Diskussionen var kortfattat som följer:
"ja, men har han gjort operationen i tyskland får han ju åka dit då om han vill ha vård" "vi ska ju inte ta emot honom här egentligen" "vi tar emot honom den här gången men sen får han söka någon annanstans"
varpå den ganska tystlåtna läkaren frågar: "men vart sitter han nånstans nu då?" och då nästan vrålar jag "jag sitter härinne!"

De kom in och förstod ju på mig att jag hört allting och sköterskan började ganska snabbt prata om "hur problematiskt det blir när folk gör SÅNT HÄR". Hon menade då att folk gör operationen utomlands. "Tyskland gör ju inte alls likadant som vi gör i Sverige" De fortsatte en stund tills jag bara påpekade "jag ser inte vad problemet är, jag har behov av vård och jag har haft en remiss att träffa er sen jag gjorde själva operationen för fyra månader sen. Frågan är ju mer varför det har tagit sån tid?" Läkaren försöker tappert linda in det hela lite fint med "vi menar ju absolut inte att kritisera dig för att du har valt att göra operationen där istället för här". Jag tittade på dem en stund och svarar sen: "då måste jag verkligen missförstått era frågor för det verkar ju verkligen som att ni säger att jag inte skulle gjort operationen där".

Nu ger de äntligen upp och börjar behandla mig som vilken patient som helst och skickar mig till dietisten och provtagningen, skriver ut mediciner och ska skicka kallelser för återbesök. Läkaren vill inte riktigt tro på att jag faktiskt kräks så ofta som jag gör, han tycker att man faktiskt inte kan kräkas efter en GBP. Jag råkar ha snäppet färskare information om ämnet: mina spyor funkar helt prima! Dietisten och jag tror lite samma sak här: min passage är för trång. Jag kommer förhoppningsvis bli kallad till gastroskopi ganska snart så vi kan kolla upp detta. Om det är så att jag är för trång kommer det tydligen vara lätt att vidga med en ballong under en gastroskopi, förhoppningsvis under samma gastroskopi så jag slipper vara med om ytterligare sånna.

Läkaren skrämde även upp mig lite. Han var väldigt väldigt tydlig med att om jag skulle få magsmärtor ska jag OMEDELBART ta mig till akutintaget, annars kommer jag inte överleva. Han var orolig över att mina tarmar kommer börja flytta på sig och det kan få riktigt allvarliga följder. Det var ju bra att han verkligen förklarade hur allvarligt det var, jag brukar ju vänta in i det sista innan jag söker hjälp.

Nu sitter jag här på jobbet och försöker ta igen allt som hänt under semester och sjukdom etc. Det är inte liiite. Och så är det ruggigt obehagligt att man jobbar precis där Elin blev mördad nu i helgen. Alltså, det hände knappt 20 meter från där jag är just nu. Gick förbi utanför när polisen höll på att undersöka hela skogsdungen vid jobbet och precis när jag gick förbi säger den ena polisen "här låg hon" och pekar på ett ställe knappt två meter från där jag stod... inte behagligt alls. Så tragiskt!

Ja ja, världen är ond.

Jag ska väga mig nu i dagarna har jag tänkt, har dragit mig lite för att göra det, vet inte riktigt varför. Kommer en uppdatering om det sen, och på tickern förstås.

Ska se om min kollega behöver nån hjälp, rasten är väl så gott som över.
Kram på alla och allt!

-50kg nått!

Vägde mig på mitt Nintendo Wii i förrgår och det visade på 1,5kg minus till! Nu har jag garanterat gått ner 50kg minst sen den 11 april! Det kommer en mer officiell siffra när jag går till vårdcentralen nästa gång.

Har gått så sjukt fort, jag hinner ju knappt med. Tycker naturligtvis fortfarande jag är enorm oftast och sätter mig alltid längst ut på säteskanten på spårvagnen för att göra plats åt den bredvid.. men när jag vänder mig och tittar ser jag att det helt plötsligt finns en massa plats över så jag kan hoppa in en bit. Alltid lika skön känsla.

Jag har dessutom fått en massa spring i benen. Har känt att "nu jävlar måste jag röra på mig annars exploderar jag". Jättekonstigt, aldrig haft så innan. Blir att småspringa till hållplatsen lite längre bort eller springa lite lätt med hunden runt huset. Cykla har funkat en del med. Nu har jag ju gått långt under min crosstrainers maxvikt på 140kg men jag har ändå inte vågat ställa mig på den, är ändå rädd att jag ska göra sönder den. Ni ser ju hur mycket huvudet hänger med?! Nu tror jag iofs den är på väg att gå sönder ändå, den är ganska sleten.

Min sambo kommer med så fina kommentarer oxå. Sånna som han säkert tror är komplimanger men som faller kort inom det smickrande fältet. "Näe, jag är så tjock. Och snart väger ju du lika mycket som mig!" Så snart har jag den äran att "vara så tjock" som han? Lilla vännen och hans hjärnskadade tunga =P

Idag slutar semestern. Blä. Vill ha semester året runt ju, är det så mycket begärt?
Och så börjar man dagen med 3 timmar möte och sen jobbar man till 22 ikväll. Bläää.
Fast det ska bli lite roligt ändå. Vissa kollegor har jag ju knappt sett sen operationen, ser fram emot att höra kommentarerna.

Ja, man vill faktiskt ha kommentarer och uppskattning när man gått igenom nåt sånt här. Och bara positiva sådana, det negativa kan ni behålla för er själva. There, I said it.
Vet ju att många säger att de inte uppskattar komplimanger och fina kommentarer när de får dem, vill bli behandlade som vanligt. I don't. Blir verkligen jätteglad av att höra allt fint folk har att säga, tycker det är lite löjligt att inte unna sig själv den osvenska känslan att vara självgod och nöjd med sig själv. Däremot folk som har kommentarer som "jag tror ju faktiskt du hade klarat det utan operationen" eller "jag tycker synd om dig som inte kan äta"; HÅLL KÄFT. Kom med de kommentarerna om 5-6 år eller så om ni nu måste ha en åsikt om mina livsbeslut, don't fucking rain on my parade!

Och imorrn ska jag till massören och få en omgång till, det var så jäääävla skönt sist, älskade det totalt! Min kära sambo har ju -30 i massageintresse, jag får ju nästan muta honom bara för att han ska klia mig på ryggen. Men den här massören är både prisvärd och duktig, honom behåller vi.

Igår var jag med i en diskussionsgrupp på nåt marknadsföringsföretag. Pratade om hyresbostäder och hyresvärdar i 2 timmar och fick 350kr för att låta käften gå i några timmar. Inte fy skam! Gör gärna om det igen serru, dagligen om så behövs!

Har spelat en fruktansvärd massa wow i veckan, Daniel är helt frustrerad. Han är bombsäker på att jag kommer gå tillbaka till mina gamla vanor med att spela 20h om dagen. Det kommer INTE hända. Kanske tar jag lite semester när nya spelversionen kommer och spelar upp lite nya gubbar men i övrigt blir det bara lite ströspelande. Har varit jätteskönt att koppla bort hjärnan helt och bara spela ett tag. Ska nog börja ta med datorn till jobbet när jag jobbar vakennatt i höst/vinter och spela då.

Jösses vilket inlägg. SLutar nu så ni inte får interna blödningar av ren uttråkning.
C ya!

Vägning

Vägde mig idag, en månad sen sist. -7kg till! Känns bra.

Träffade på den där konstiga sköterskan igen. Hon som hela tiden höll på att berätta för mig att jag var överviktig och att det inte var bra. Hon upprepade samma mening säkert 7 ggr under mötet då och jag fick till slut påpeka att det ju faktiskt var jag som sökte hjälp hos henne för att jag är överviktig och att jag därför är ganska medveten om att jag var överviktig och att det behövde åtgärdas. Idag kom hon med den fina kommentaren: "ja nu har du nog gått ner lite va? det börjar snart synas lite". ... Hon kände sig säkert jättenöjd med den fina kommentaren. Jag blev nästan förbannad. Jag har kämpat som fan och jag har gått ner 48,5 kg nu, folk känner knappt igen mig längre.

Jaja, det är väl bara att släppa och gå vidare. Skulle ju egentligen träffat kirurgen på Sahlgrenska idag, men de hade tydligen bokat om min tid under greklandsresan. Ska dit den 22/9 istället. Hoppas verkligen de kan göra något för mig där. Jag är helt bombsäker på att min passage är för trång och att det är därför jag spyr hela tiden av sånt jag verkligen borde kunna äta. Det ska tydligen gå jättelätt att ordna med en ballong, men vägen till ballongen är ju tydligen inte den lättaste.

Spydde igår av köttfärssås. Helt sjukt, det var t.o.m lös köttfärssås och ingen pasta till, ändå spydde jag. Och det gick jättebra att äta exakt samma rätt dagen innan.

Åt några godisar på flyget hem från grekland och kände på en gång att jag blev tvungen att norpa med mig några spypåsar, och visst fan spydde jag i bilen på väg hem från flygplatsen. Det var nog det äckligaste jag spytt upp hittills, hemsk jävla bismak.

Mysigt va?

Jag har bjudit över lite folk att ha spelkväll här i helgen men jag funderar på att avboka. Känner egentligen inte för folk just nu, funderar tvärtom på att snöra på mig mina nya kängor, ta mitt nya tält, mitt nya liggunderlag och min nya sovsäck och bege mig ut i skog o mark i ett gäng dagar helt för mig själv. Visst låter det underbart?

Får väl se vad som händer.

Hemma igen.

Så nu är man hemma igen från Grekland. Det var en jättehärlig semester och vi har sett hur mycket fin miljö som helst. Vi hamnade i Laganas på Zakynthos, hotellet var helt okej faktiskt. Vi tog några båtturer runt ön, nån liten lokalbusstripp till "storstan" zakynthos town och sen höll vi oss mest antingen vid poolen eller vid stranden och dess restauranger. Det kommer snart låta som att jag hatade hela resan och det gjorde jag verkligen inte, jag hade det jättehärligt och jag gillade resan för vad den var.

Hade tre konstiga händelser under resan dock.

En kväll försökte ett par helt främmande stockholmare mucka gräl med mig. Jag spelade dum och önskade dem en trevlig kväll och gick vidare. Ändå irriterande. De var helt bombsäkra på att jag var med i nån fotbollshulligangrupp och skulle spöa mig. Men men. En av dem hade kryckor så jag hann iväg ganska lätt.

Den andra händelsen var ännu mer förvirrande för mig. En kille jag lärt känna under resan, och som hittills varit skittrevlig, kom klampandes upp till mig vid poolkanten en tidig morgon. Han var helt galet arg på mig, gapade om att jag hade förstört allt mellan honom och hans tjej. "Jag skulle plockat dig igår din jävel, du vet inte vem jag är, du vet inte vem du har att göra med." etc.. När jag till slut får honom att berätta vad det är han är arg på säger han att han såg mig stirra på hans flickväns röv kvällen innan. Jag får vänligt men bestämt förklara lite om blommor och bin för honom, varför skulle jag som är homosexuell stirra på hans flickväns röv? Fick visa honom min sambos namn ingraverat i min förlovningsring för att "bevisa" att jag inte ljög för honom. Då föll han ihop som en säck och blev helt ställd, han hade intalat sig under hela natten att det var mitt fel att han grälade med sin flickvän igår och nu skulle han döda mig för det. Vi pratade en stund om saken och han var ganska lugn. Jag däremot var helt jävla chockad över hur labil han var och packade genast mina grejer och gick upp på rummet.
Jag funderade nästan över att kontakta apollo och be att få byta hotell, det kändes ju som att han kan flippa över vad som helst och när jag redan varit i fokus kände jag mig knappast säker. Vi höll oss för oss själva efter det istället och njöt av slutet av resan i lugn och ro.

Vart kommer alla dessa kampglada galningar från? Kan de inte stanna hemma istället för att åka runt och förstöra folks semestrar? Och varför i helvete ska de ge sig på MIG av alla människor?

En kväll blev vi dessutom ivägbjudna till middag av några supertrevliga och roliga norrmän och en svensk. Mitt kära resesällskap hade dock överförfriskat sig en smula. Restaurangen var jätteromantiskt med allt inklätt i vitt tyg och väldigt fräscht och fint. När vi väl fick in maten inser jag hur fruktansvärt jävla full min kompis är; ögonen är helt tomma och han bara trycker in bröd och mat i munnen utan att tugga och sväljer sen. Då och då utbrister han "fan va ni super dåligt".
Som om detta inte är illa nog spyr och hostar han plötsligt samtidigt, vilket ger en explosionseffekt på själva spyan och ALLT och ALLA får spya över sig. Fy fan va äckligt det var. De andra var iofs löjligt förlåtande och förstående om det hela. Vi fick släpa in min vän på toan och innan jag bär iväg honom hem till hotellet betalar jag för allas mat och dryck och lägger till pengar för dricks. Det kändes som det minsta jag kunde göra, min kompis hade inte ens tagit med sig pengar att betala för sin del av maten med. Det blev ca 80€ i oförutsedda utgifter där. Han stannade på hotellrummet i 36 timmar efter det, tills vi åkte hem. Jag var lite irriterad måste jag säga, särskilt eftersom han varken sa tack eller bad om ursäkt efteråt.

Köpte med mig lite olivolja, vin och honung lokalproducerat på zakynthos. Resten var bara skräp rent shoppingmässigt. Samma som överallt.

Det var sista gången jag åker till något samhälle uppbyggt runt turism utan att ha ett helt kompisgäng med mig, minst 4 till. Dels för safety in numbers, men dels för att det inte finns nån jävla vits med de orterna när man bara är två som vill njuta av lugn och ro. Man får ingen lugn och ro där. Bara massa dunkadunka, fjortisfyllor, inkastare och kampglada galningar.

Imorrn tänker jag gå till vårdcentralen och ta min B12-spruta samt väga mig. Var läänge sen jag vägde mig nu.

Puss o kram.