Länge sen.

Nu var det ett tag sen jag skrev. Det har väl inte hänt så jättemycket av vikt direkt. Har varit sjuk och snörvlig och börjat jobba igen lite smått efter semestern. Är väl inte direkt jättemotiverad på jobbet för tillfället, får väl ta tag i den saken nån dag.

Jag har nu äntligen varit på möte med kirurgen på sahlgrenska. Det slutade bra men höll på att få en riktigt dålig start. Jag blev visad in på ett rum och sen stod läkaren och sköterskan och diskuterade mig utanför rummet ett tag innan de kom in. Grejen var att de stod max 2 meter ifrån mig och eftersom dörren var öppen kunde jag ju höra allt de sa. Diskussionen var kortfattat som följer:
"ja, men har han gjort operationen i tyskland får han ju åka dit då om han vill ha vård" "vi ska ju inte ta emot honom här egentligen" "vi tar emot honom den här gången men sen får han söka någon annanstans"
varpå den ganska tystlåtna läkaren frågar: "men vart sitter han nånstans nu då?" och då nästan vrålar jag "jag sitter härinne!"

De kom in och förstod ju på mig att jag hört allting och sköterskan började ganska snabbt prata om "hur problematiskt det blir när folk gör SÅNT HÄR". Hon menade då att folk gör operationen utomlands. "Tyskland gör ju inte alls likadant som vi gör i Sverige" De fortsatte en stund tills jag bara påpekade "jag ser inte vad problemet är, jag har behov av vård och jag har haft en remiss att träffa er sen jag gjorde själva operationen för fyra månader sen. Frågan är ju mer varför det har tagit sån tid?" Läkaren försöker tappert linda in det hela lite fint med "vi menar ju absolut inte att kritisera dig för att du har valt att göra operationen där istället för här". Jag tittade på dem en stund och svarar sen: "då måste jag verkligen missförstått era frågor för det verkar ju verkligen som att ni säger att jag inte skulle gjort operationen där".

Nu ger de äntligen upp och börjar behandla mig som vilken patient som helst och skickar mig till dietisten och provtagningen, skriver ut mediciner och ska skicka kallelser för återbesök. Läkaren vill inte riktigt tro på att jag faktiskt kräks så ofta som jag gör, han tycker att man faktiskt inte kan kräkas efter en GBP. Jag råkar ha snäppet färskare information om ämnet: mina spyor funkar helt prima! Dietisten och jag tror lite samma sak här: min passage är för trång. Jag kommer förhoppningsvis bli kallad till gastroskopi ganska snart så vi kan kolla upp detta. Om det är så att jag är för trång kommer det tydligen vara lätt att vidga med en ballong under en gastroskopi, förhoppningsvis under samma gastroskopi så jag slipper vara med om ytterligare sånna.

Läkaren skrämde även upp mig lite. Han var väldigt väldigt tydlig med att om jag skulle få magsmärtor ska jag OMEDELBART ta mig till akutintaget, annars kommer jag inte överleva. Han var orolig över att mina tarmar kommer börja flytta på sig och det kan få riktigt allvarliga följder. Det var ju bra att han verkligen förklarade hur allvarligt det var, jag brukar ju vänta in i det sista innan jag söker hjälp.

Nu sitter jag här på jobbet och försöker ta igen allt som hänt under semester och sjukdom etc. Det är inte liiite. Och så är det ruggigt obehagligt att man jobbar precis där Elin blev mördad nu i helgen. Alltså, det hände knappt 20 meter från där jag är just nu. Gick förbi utanför när polisen höll på att undersöka hela skogsdungen vid jobbet och precis när jag gick förbi säger den ena polisen "här låg hon" och pekar på ett ställe knappt två meter från där jag stod... inte behagligt alls. Så tragiskt!

Ja ja, världen är ond.

Jag ska väga mig nu i dagarna har jag tänkt, har dragit mig lite för att göra det, vet inte riktigt varför. Kommer en uppdatering om det sen, och på tickern förstås.

Ska se om min kollega behöver nån hjälp, rasten är väl så gott som över.
Kram på alla och allt!